Dags att ta tag i sitt liv?

Jag har flyttat, men vet inte riktigt om det var rätt som jag inbillade mig.

Känns verkligen som att jag inte vet mycket alls just nu, det är jobbigt.

Det är jobbigt att tappa kontrollen över sig själv, det är jobbigt att tappa fästet under fötterna.

Jag vet hur det känns när livet rasar samman och jag vet vilket helvete det kan vara att ta sig upp.

Det fungerar inte att leva i dåtid, inte i framtid heller. Man måste leva i nuet för att livet ska kännas.

Men jag är nog inte mänsklig, jag känner ingenting, jag andas, sätter på masken, arbetar, kommer hem & lägger mig och sover.

Jag vet inte vad som är värst, att känna sig totalt nedbruten eller att inte känna något alls.

Knepigt, jag vet. Men det finns verkligen ingen definition på vad jag känner.

Jag trivs i nuet, men jag trivs inte i mig själv, hur ologiskt det än låter.

Men, jag måste väl komma underfull med och våga göra de sakerna, jag faktiskt vill göra.

Det har varit mycket ett tag, mer eller mindre så är det de fortfarande.

Och om jag ska vara helt ärlig, så vet jag inte när det kommer att ändras.

Kanske dags att sluta snyfta och bara ta tag i livet snarast möjligt.

Jag är inte den som är den, jag gråter aldrig och jag visar sällan känslor.

Kanske därför allting blir som det blir.

/Therese