Now you're just somebody i used to know.
Dags att ta tag i sitt liv?
Jag har flyttat, men vet inte riktigt om det var rätt som jag inbillade mig.
Känns verkligen som att jag inte vet mycket alls just nu, det är jobbigt.
Det är jobbigt att tappa kontrollen över sig själv, det är jobbigt att tappa fästet under fötterna.
Jag vet hur det känns när livet rasar samman och jag vet vilket helvete det kan vara att ta sig upp.
Det fungerar inte att leva i dåtid, inte i framtid heller. Man måste leva i nuet för att livet ska kännas.
Men jag är nog inte mänsklig, jag känner ingenting, jag andas, sätter på masken, arbetar, kommer hem & lägger mig och sover.
Jag vet inte vad som är värst, att känna sig totalt nedbruten eller att inte känna något alls.
Knepigt, jag vet. Men det finns verkligen ingen definition på vad jag känner.
Jag trivs i nuet, men jag trivs inte i mig själv, hur ologiskt det än låter.
Men, jag måste väl komma underfull med och våga göra de sakerna, jag faktiskt vill göra.
Det har varit mycket ett tag, mer eller mindre så är det de fortfarande.
Och om jag ska vara helt ärlig, så vet jag inte när det kommer att ändras.
Kanske dags att sluta snyfta och bara ta tag i livet snarast möjligt.
Jag är inte den som är den, jag gråter aldrig och jag visar sällan känslor.
Kanske därför allting blir som det blir.
/Therese
some people are meant to fall in love with each other, but not meant to be together.
det händer lite för mycket saker runt omkring just nu.
Och allt kommer verkligen på samma gång känns det som.
Ibland är det dags för mig att skriva av mig, jag gör inte det som jag borde egentligen.
I alla fall, för att dra en historia kort.
Jag har väl mer eller mindre börjat träffa x igen - jag ska flytta till åmål om 10 dagar.
Ja, jag är rätt stressad över det mesta eftersom jag inte ens är i Göteborg på veckodagarna.
Jag pendlar mellan, bengtsfors - åmål - tösse. Men det är mest för mitt x skull.
En oroväckande känsla har jag i kroppen också, vet inte riktigt fall det går att sätta en definition på känslan.
Att kunna definiera saker, hade vart bra ibland så man vet hur man skall ta itu med saker.
men det blir väldigt svårt när man inte vet, hur man faktiskt ska börja.
En definition jag tror att det är;
- Jag är rädd för att bli sårad igen, varför ger jag mig in i något jag inte vet ifall jag klarar av?
- Ångesten som uppstår när flytten kommer ikapp om att jag verkligen skall lämna mina fantastiska grannar.
Det mesta känns väldigt konstigt, som gör att jag faktiskt inte kan slappna av.
Förhoppningsvis så kanske jag får träffa x idag, som alltid får mig att le, som alltid får mig att må bra.
Detta är en jätte knepig situation och den är alldeless för komplicerad egentligen.
Många tycker att det är fel av mig och x att träffa varandra, för det är redan bevisat att det inte kommer fungera.
Men, har man gått igenom så mycket som vi två faktiskt har gjort, är det svårt att släppa taget om varandra.
Speciellt om partnerna faktiskt har känslor kvar för varandra.
Det tolkas som att jag och x håller på igen, men nej. Vi träffas, vi umgås, vi sover bredvid varandra ibland. Men det är inte mer än så.
Så, kan alla bara sköta sitt & låt oss sköta vårt. Som ni inte har något med att göra.
Dags att gå upp, hade verkligen kunnat ligga kvar i sängen, eftersom regnet faller utanför.
Men det går inte, måste upp & städa, göra mig i ordning, packa sen bege mig i resväskan, återigen.
/Therese
"Life is all about the risks and it requires you to jump. Don't be a person who has to look back and wonder what they would have or could have had. No one waits forever".
"She is half your age, but i'm guessing that's the reason that you strayed.
I heard you've been missing me, you've been telling people things you shouldn't be.
Like when we creep out and she ain't around, haven't you heard the rumours?"
I heard you've been missing me, you've been telling people things you shouldn't be.
Like when we creep out and she ain't around, haven't you heard the rumours?"
Jag blir trött på systemet i Sverige, när man väl behöver hjälp. Så finns det ingen hjälp för att man blir nekad överallt.
Nekad till hjälp som du egentligen är berättigad till att få, vart är Sverige påväg?
Är det meningen att man ska behöva hota med sitt liv för att göra sin röst hörd. Är det verkligen så man ska behöva gå tillväga?
Även en stark människa kan känna sig trampad på, precis som jag.
Tur jag har lugnande och ångestdämpande tabletter som får mig totalt avslappnad och trött så jag inte orkar röra ett finger.
Jag är trött på att leva såhär, jag är trött på att må såhär, det krävs en förändrig. men vart ska man börja när det inte finns någon hjälp att få?
Mina tankar går verkligen stup i ett, jag försöker få ett bukt med det. Det kväver mig inombords, det kväver mig så hårt. Jag är gråtfärdig och helt slut i kroppen.
Vem försöker jag lura - mig själv, jag tjänar inget på det att försöka intala min kropp att jag mår bra.
Det slutar med att jag får massa muskelknutar från nacke ner till svanskotan.
Som tur är får jag förhoppningsvis träffa min livs man på torsdag, jag hoppas det blir så.
Han får mig alltid att le oavsett om det är motvind eller medvind, jag är glad att jag har dig och jag.
Men, det är väl så - tro, hopp & kärlek, kom igen nu. Jag klarar detta, jag är starkare än såhär, har varit med om mer än detta och det ska inte få äta upp mig inifrån.
My, det är dags att komma hem nu! bara så du vet, jag vet att du kommer i helgen men då är inte jag hemma.
xoxo/
Therese.
.
hos dig har jag allt, men vågar jag stanna kvar?
En vän är någon som kan sången i ditt hjärta
och som sjunger den till dig, när du har glömt hur den går.
Det handlar om att överleva när alla försöker krossa en.
Oavsett hur ensam man kan känna sig, så är man aldrig det.
Oavsett hur ensam man kan känna sig, så är man aldrig det.
För det finns alltid någon som vet hur man fungerar, som faktiskt känner till och kan sången i ditt hjärta.
Har du glömt den, finns det alltid någon som sjunger den till dig.
Jag sjöng för dig, du sjöng för mig. Fåglarna sjöng för oss.
Jag sjöng för dig, du sjöng för mig. Fåglarna sjöng för oss.
Därför handlar det aldrig om att hålla andan när du är 10 km under ytan.
Man är alltid över ytan, det är det inre som gör, att det känns som man är under ytan.
Det är därför fåglarna sjunger för oss, som en påminnelse.
/Therese.
"Knowing others is intelligence; knowing yourself is true wisdom. Mastering others is strenght; mastering yourself is true power".
.
Dom sjöng en sång om oss.
Jag försäkrade mig om att mitt hjärta inte kunde gå säkert i din närvaro. Men, det de inte visste var att de byggde murar som du vill krossa. Murar som tidigare är byggda på svarta episoder. Du ville bevisa motsatsen och det var ingenting som någon hade räknat med, inte ens jag. Så intensivt och så passionerat. Du spådde mig, du såg rakt igenom mig, ingen hade räknat med det, inte ens jag.
Jag vet det ingen annan vet om dig. Jag hörde fåglarna sjunga sånger, men sångerna kunde lika gärna handla om oss. Jag kände din vind, ditt hjärta och all din sorg. Jag vet att dina ögonfransar faller när du gråter dina tårar. Jag vet varför du känner dig svart inombords och jag vet varför jag valde att gå. Jag ville ta dig högt över molnen, du hann före mig. Att försvinna och aldrig mer komma tillbaka till det någon sa till dig att 'acceptera eller försvinna'. Jag tror det satt långt inuti dig, de orden. Jag bad dig att acceptera, acceptera något så orättvist. Jag vet att du aldrig kommer att acceptera det, just därför du aldrig kommer kunna acceptera dig själv, 'försvinna'.
Ibland räcker inte mina vingar till mig själv som de räcker till andra och det hade varit dumdristiskt att ta det steget. Jag vet att du offrade din själ istället för att läka den. Det tar lång tid innan man ser klarhet i saker och ting och det här var en sådan gång. Jag vet att du vet det också, innerst inne, för jag känner dig. Jag ser igenom dig och du gjorde något som jag aldrig trodde någon kunde göra, se rakt igenom mig.
/Therese.
